torsdag 17 mars 2011

Dag 2!


 Klockan är 15.50 och Svante väntar vid ytterdörren på att jag ska komma hem.

En liten morot före maten.

I natt var det jobbigt, vi hade stängt i Svante i buren vi brukar ha i bilen så det är ju ingen jätte bur men han pep hela tiden så vi höll på att bli galna. Jag gick upp ooch tog ut Svante, la mej på en madrass i vardagsrummet och försökte sova. Men märkte att han var så orolig och det mullrade i magen på honom så jag gick ut och ner på gården, klockan var då ca 24 och då bajsade Svante – första gången efter op.

Uppe i lägenheten ville han storma in till husse som låg i sängen eftersom han alltid sover med oss men vi törs ju inte ha honom där nu om han hoppar ur. La mej på madrassen igen efter att ha satt på Svante tratten, somnade till en stund med kopplet runt handleden. Blev väckt av en pipande hund 04.15. Ut på gården för lite kiss igen, tror att jag sen kan ha slumrat till en stund.

Svante stödjer mer och mer på benet, mest utomhus och pinnar på med en rasande fart. Svårt att få honom att ta det lugnt. I morse blev han jätte besviken när han försökte ”dödsrulla” över mitt ansikte som han brukar göra men tratten var i vägen.

Känns som han börjar bli lite för pigg, piggare än vad som är riktigt OK. Han råkade ju springa hela vägen uppför första trappan när husse hade varit ute på lunchrundan och tagit av honom kopplet för att inte snubbla i trappan eftersom vi blivit tillsagda att bära honom. I morse försvann t o m med maten på en gång fast han brukar vara lite trögäten när det gäller hundmaten.

4 kommentarer:

  1. Gud vilken jobbig natt! Hoppas det blir bättre i fortsättningen :) Kram Sandra

    SvaraRadera
  2. Skönt att läsa att det ändå går framåt med Svante.

    Du tittade väll inte på Kalla Fakta ikväll?!

    När kommer dag 3 då? =D

    Kram från Sthlm.

    SvaraRadera
  3. Ikväll har Micke sagt att han ska sova på madrassen och jag i sängen, blir intressant att se hur det kommer att gå.

    SvaraRadera
  4. Jobbigt för Svante, tur att det går åt rätt håll. Men ibland önskar man att man kunde prata med dem så att de kunde förstå vad som händer.

    Tack för gratulationen på bloggen och stort grattis till dig! Vad härligt att få bli farmor för andra gången :)

    SvaraRadera