onsdag 23 mars 2011

Igår kväll hände det som inte fick hända!


Svante blev glad och uppspelt, sprang in i vardagsrummet och hämtade sitt tuggben (trots att han hade tratten på sig). När han skulle springa tillbaka in i köket halkade han på hallgolvet. Såg direkt att det hände något med benet. Lyfte in honom i buren där han fick ligga tills det var dags att gå ut på kvällsrundan. Ute stormade det något våldsamt och Micke var på möte med trädskällarklubben. Såg direkt att något inte var som det skulle, nu haltade Svante och ville inte stödja på det opererade benet när han kissade och det petade ut väldigt mycket åt höger.
Känner mej helt kraschad, har inte sovit på hela natten, haft ångest och grinat. Tänk om hela operationen har varit förgäves och han aldrig bli bra nån gång. När jag var inne på sjukhuset för att ta blodprov ringde Micke veterinärhuset så vi fick komma upp på en snabb koll. De kunde inte säga direkt vad som hänt utan tyckte att vi ska avvakta till fredag eftersom vi har en återbesökstid då kl 9.30 när vi ska träffa Trond.
Herre Gud, vet inte hur mycket mer jag orkar. Jag är lessen, Micke är lessen, har ont i magen, hjärtklappning och kan inte koppla av för fem öre.
Tack och lov stod han nu i alla fall en gång på det opererade benet nyss när vi var ute och kissade.

4 kommentarer:

  1. Men NÄR ska denna otur vända? Förstår att ni är jätteoroliga. Håller tummarna för er att det går bra på fredag hos Trond! //Ingela

    SvaraRadera
  2. Ja eller hur, nu får det fan räcka tycker jag med!!!!!!

    SvaraRadera
  3. Verkligen otur. Men nu får ni ta och rycka upp er! Kom ner till sthlm så tar vi hand om er och så får ni miljö ombyte.

    Klart man blir nojig när man är hemma hela dagarna med en opererad hund.

    Stor kram

    SvaraRadera
  4. Måste erkänna att jag längtar ner och få bli lite omhändertagen. Kram kram.

    SvaraRadera