söndag 22 maj 2011

Här kommer jag


med blödande tumme. Jag som tyckte att det var så mysigt att knalla upp i skogen igår kväll med Svante. Tänkte att jag kanske skulle få se något spänande. Men icke sa nicke, det enda som hände var att jag stod på öronen när jag glodde in genom fönstret när jag passerade förbi husen upp i backen. Hmm här var det riktiga blommor i fönstren i alla fall tänkte jag när jag glodde på den gamla damens pelargoner och S:t Paulor och vips låg jag på backen.
Vristen är jätte svullen och jag har knappt sovit i natt, gör ganska rejält ont både i tummen och i vristen som är supersvullen. Till råga på allt rymde Svante på förmiddagen och var borta minst 45 minuter sen kom han galopperande uppe på stora grusvägen som om det var den självklaraste saken i hela världen för en norrbottenspets. Undrar om det är nån tik som löper nånstans??

1 kommentar:

  1. Men, vilken otur du har! Känner ju som du vet igen mig lite när det gäller det där med snubblandet ;-) Kram!!!!!

    SvaraRadera