Fullmåne!

Månuppgång

 Det är något speciellt med fullmåne. Den lyser upp så mycket att man inte behöver ha pannlampa och det är nästan så att vi måste dra ner rullgardinen för sovrumsfönstret. Jag sover dåligt. Coffy verkar orolig. Han vaknar, ställer sig upp i sängen och glor ut genom fönstret. I kväll var han fruktansvärt jobbig att gå ut med, det skälldes, han kastade hit och dit, bet i svansen, snurrade och krånglade. Då hade jag ändå försökt att vänta ut honom eftersom han sprang fram och tillbaka till ytterdörren, pep, hässjade och jagade upp sig själv trots att det bara gått 1 1/2 timme sedan Micke rastade honom. Det går liksom inte, känns som vi måste få honom att coola ner innan han får gå ut så att det inte är han som vinner.

Otroligt

 Men ibland händer det otroliga och han lyckas koppla av en stund men det är inte ofta. I natt sprangs det igen och peps fram och tillbaka när klockan var mellan halv 3-3. Så det var bara att stolpa ut på gården så han fick kissa. Nu verkar han tro att det ska vara en räv ute å lägdan för att det var det häromnatten och när han upptäckte det förde han ett jävulskt liv och rev ner allt som fanns i fönstret.

Öppen dörr

Den här dörren stänger vi på nätterna, likaså dörren till sovrummet men den stänger vi bara med en hasp så det blir en liten öppen springa. Tänkte att det skulle hindra Coffy att springa upp på nätterna men det har vi inte lyckats med helt. Och jag kan för mitt liv inte begripa hör Coffy kunde veta att det var en räv utanför när alla dörrar är stängda. Tog förut upp Svantes gamla bur men det vart ingen bra lösning för Coffy är för stor för den buren så det blir för trångt.