Jaktresan till Västerbotten!

Coffy och Kajsa

 På vår tur upp till Västerbotten passade vi på att hälsa på hos Hasse och Marie där allt startade en gång i tiden. Det var hos dom vi hämtade hem vår lilla Svante som nog är den hund jag älskat mest av allt. Svantes halvsyster Kajsa blev väldigt glad åt att få besök av en sån stilig kille som Coffy.

Klingermyrans Kajsa

 Visst är hon fin, Svantes halvsyster Kajsa. De hade samma mamma, Raskflons Kirja men inte samma pappa. Pappa till Kajsa heter Titus.

Klingermyrans Kajsa

 En riktigt kelig och gosig nobstjej som man lätt blev kär i.

Sångsvanar

 Coffys hatobjekt nr 1 - Sångsvan. Han blir komplett galen när han hör sångsvan trumpeta eller flaxa med vingarna. Väckte oss tidigt igår morse för att dom trumpetade ute på sjön.

Klas Klättermus

 Vi försökte ha Coffy en stund i Tummens hundgård men det gick inget vidare. Efter en stund hoppade han upp på hundkojans tak och försökte klättra över.

Eldsjön

 Vackert vid Eldsjön med både storlom och smålom samt sångsvan.

Toabesök

 Micke har varit en sväng på toa.

I skogen

 Tre jaktturer klarade jag av att hänga med på men då blev det inget skjutet. Tror att jag bringar otur helt enkelt. För på de andra två turerna när Micke gick själv så fick han ju ena gången skjuta en tjäderhöna och idag blev det en orrtuppkyckling.

Väntar på Coffy

 Här väntar vi in Coffy som har en massa hyss för sig.

Fint

 Fint i skogen var det men torrt och på vissa turer hade Coffy problem att hitta vatten och vi får honom inte att komma och dricka vatten av oss. Jo en gång igår fick Micke honom att dricka vatten ur min träkåsa.

Olles grav

 Jag gick till Olles grav och tittade. Olle var farfar till vår lilla Svante.

Röda stenar

 Många fina röda stenar finns det.

Stormyr

 Och jag älskar lukten från myrarna. Det finns nog inget som luktar så gott.

Full fart

 Oftast är det full fart på Coffy i skogen så han är svår att fånga på bild. Sen hade jag såna problem med knät och måste koncentrera mig så eftersom jag inte kan böja knät ordentligt att jag tappade lusten att fota.

Pohjanukon Tuima aka "Tummen"

Här ligger Tummen (vår lilla Svantes pappa) och tar igen sig efter dagens jakttur.

Ja ja nu får vi se hur det blir i fortsättningen. Jag inser att jag fortfarande behöver massor av rehabilitering innan jag kan gå i skogen som folk. Jag går alldeles för långsam och måste gå med en käpp så jag hindrar ju Micke som måste skynda fram snabbt när Coffy får ståndskall. Det lutar nog mest åt att Micke och Coffy får fara iväg själva medan jag är hemma och tränar böjning.

Trist, jag trodde ju att jag skulle blir bra när jag fick knäprotes.