onsdag 5 oktober 2016

ADHD-hunden!

Vacker morgon
 Nu är vi hemma igen. Rullade hem med husvagn och allt efter förmiddagens jakttur som inte gav något resultat förutom ett fantastiskt fint väder. Kallt var det i natt, särskilt när vi åkte ner från berget där vi stod med husvagnen. Alldeles vitt på backen och på träden. Hade tyvärr ingen möjlighet att fota då.

Gangster-pojken
 Gangster-pojken eller vad man nu ska kalla Coffy för som höll på att ge mig både hjärnblödning och hjärtinfarkt häromdagen. Vi bestämde att vi skulle byta hund. Jag skulle gå med Coffy eftersom Micke ville testa att gå med Konrad igen.
Tänkte att jag skulle testa en ny runda men allt blev bara pannkaka. Jag gick med Coffy en bra bit ut på myren och fram till ett älgpass. Där släppte jag och började gå åt det håll jag hade bestämt.

Vackert kring myren
 Coffy vägrade att följa efter, han sprang bara fram och tillbaka mellan myren och ett skogsparti. Sen ut på myren igen och snurrade runt runt. Jag stod en bra stund och väntade flera meter bort och tänkte att han skulle komma. Men icke, till slut bestämde jag mig för att gå tillbaka och hämta honom. Det gick inte alls det, Coffy bara sprang undan, helt döv och med nosen i backen. Jag surnade till och tänkte "jag skiter i honom och går som jag har tänkt". Trodde att Coffy skulle komma efter.

Kanonväder
Stannade några hundra meter bort, tittar på pejlen och får då till min stora fasa se att Coffy styr ut mot landsvägen där det hela morgonen har åkt timmerbilar fram och tillbaka. Jag försöker springa efter men det är fasen inte lätt att springa på myrar. Jag skriker, jag grinar men Coffy är totalt döv och jag ser att han är ute på vägen. Försöker ta mig fram så fort jag kan samtidigt som jag skriker, hör då hur det kommer en timmerbil som plötsligt tvärbromsar så det tjuter. Jag blir alldeles kall och tänker att nu är det kört. Nu blev Coffy påkörd. När jag sen ser svanskrullen börjar jag grina av lättnad men Coffy vill ändå inte komma. Han fortsätter att springa fram och tillbaka på vägen och jag skriker mig hes. När jag äntligen fick tag på honom var jag helt slut och gick med honom i koppel nästan hela vägen upp till husvagnen innan jag fösökte mig på ett nytt släpp.

Strulpojken
 Gick inget vidare. Jag var helt slut och Coffy bara gick sin egen väg. Ville inte alls samarbeta.

Ut på myren
Ut på myrarna och rota skulle han. Vid ett tillfälle hittade han en orrtupp men den flög all världens väg.
Duktiga Konrad
Den här lilla killen jobbade på jätte fint och det slutade med att Micke gick skjuta en orrtupp. Lite läskigt hade det varit med en kungsörn som dök upp men den hann tack och lov aldrig få syn på Konrad.

3 kommentarer:

  1. Fy va otäckt med vägen o timmerbillen!!!!!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jaa, jag har inte hämtat mig ännu :-(

      Radera
    2. Förstår det... Jag har fortfarande inte heller hämtat mig efter min hemska upplevelse som jag berättade om :-(

      Radera